Josefine Jutman

On my way home



Nu sitter jag på tåget till Östersund igen. Känns inte lika plågsamt som det brukar eftersom S kommer upp på fredag igen, sådan lättnad! Måste bara säga att han är så himla gullig när jag ska åka tåg hem, då kliver han alltid upp tidigare och gör iordning både frukost och sedan fika som jag kan ha med mig på min resa hem, sådana gester uppskattar jag till 1000. Han är verkligen värd allt bra här i världen, finaste killen man kan hitta! 

Vad händer när jag kommer hem då? Har fått hem mina två klänningar till mösspåtagningsbalen och till själva studentdagen, så det känns spännande. Men bara för att jag ofta har otur när jag beställer kläder och skor så kommer de väl inte vara passande på något sätt. Har en tendens att alltid vara för hypead över saker och ting och blir därför nästan alltid besviken när jag väl är i hamn, så att säga. 

Ska i alla fall krama om mamma riktigt ordentligt eftersom jag saknat henne så mycket. Sedan gruvar jag mig lite för att sova själv nu, känns väldigt märkligt att inte behöva slåss om täcket om nätterna (vi har sådant där stort täcke som vi delar på nämligen). Väldigt störigt ibland men kommer ändå saknas!

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas